uhbloggar

Jag har i många år varit aktiv i en studentförening som sysslar med underhållningsverksamhet. Jag har då och då, lite tafatt försökt föreslå olika varianter på hur man skulle kunna underlätta för hörselskadade att komma och se våra föreställningar. Det har inte alls gått. Mestadels för att jag uttryckt mig så försiktigt att jag knappt har hörts. Och kanske rätt personer aldrig har hört mig? Men man vill ju faktiskt inte alltid vara den där som alltid krånglar till saker... för slingor, tolkar och andra varianter för att göra något tillgängligt för oss är ju krångligt. Det är mer avancerat att tänka på en extra sak, än att helt enkelt inte låssas om det problemet. Och det gäller inte bara i min förening, utan för alla arrangörer.

 I år tog jag till all min beslutskraft, allt mitt engagemang i hörselfrågorna, och dirigerade in det i en motion till nämnda studentförenings årsmöte. Mitt förslag var att vi ska teckenspråkstolka en av våra föreställningar. Mina motiv till motionen är dels att lyfta den här tillgänglighetsfrågan i ett forum där den inte brukar synas. Och så hoppas jag naturligtvis att det blir av, och att en massa teckenspråkskunniga kommer och ser vad vi kan. Kommer och upplever den delen av studentkulturen. Men genom att lyfta teckenspråksfrågan så åstakom jag en massa tankar hos mina föreningskompisar. Där sitter det blivande jurister som får föreläsning efter föreläsning teckenspråkstolkad, för att någon klasskamrat använder tolk, och de har aldrig tänkt tanken att vår förening skulle kunna göra så. Där sitter blivande socionomer, blivande lärare... ja, människor med framtid i alla möjliga yrken. Människor som nästan garanterat kommer stöta på fler hörselskadade än mig. Andra individer med andra behov.

Inom UH jobbar vi med en massa intressanta och viktiga frågor. Vi pratar med politiker, vi pratar med utredare, vi ligger på och vill saker i alla möjliga sammanhang. Och det händer saker. Gänget i POP (Arbetsgruppen för publicitet och påverkan) är t.ex. riktigt duktiga. Men det är väl inte bara så vi ska synas och höras? Det är väl inte bara POP som ska göra dessa saker? Mitt bidrag till tillgängligheten är att vända mig till folk i min närmaste omgivning och stå för en fråga som inte berör mig direkt. För det första är jag urdålig på teckenspråk, för det andra har jag tillgång till manus många månader innan premiär, jag vet vad som sägs på scenen, jag vet vad det handlar om. Jag missar minimalt. Men genom att på några minuter skriva en liten text med ett specifikt förslag, och skicka förslaget till folk som inte vanligen tänker på våra frågor så har jag dragit igång en massa tankeprocesser. Någon gång kanske en elev som har en av mina gamla kompisar som lärare kan dra nytta av vart den tankeprocessen ledde. Kanske har jag redan gjort skillnad.

Hur gick det med motionen då? Jo, årsmötet bestämde att producenterna ska verka för en teckenspråkstolkad föreställning. Det betyder att de ska göra så gott de kan för att det faktiskt ska bli av. Jag kommer givetvis att följa utvecklingen på så nära håll jag bara kan. Tänk vad coolt det vore - teckenspråkstolkad studentkultur!