En liten hälsning

Vill bara passa på att tacka alla medlemmar för det år som gått. Jag tycker att det varit ett bra år för UH, vi fortsätter att vara starka och driva våra frågor.

Jag vill också önska alla medlemmar samt övriga bloggläsare en riktigt God jul och ett Gott nytt år, på återseende igen efter helgerna. Njut nu av julhelgen.


// Heléne Larsson

En konferens för unga yrkesverksamma?

Jag läste UH:s nyhetsbrev nyss och jag fastnade för Mentorbanken.

Syftet med mentorbanken är att unga som är på väg ut i yrkeslivet, ska kunna ta kontakt med en mentor som är yrkesverksam person med hörselnedsättning. Som man kan bolla idéer och tankar med, när det gäller vår framtida arbetssituation.

Mer om mentorbanken finns i länken: http://www.uh.se/php/informationsbank/139.php

Det är lite synd att mentorbanken inte fanns, när jag var student vid Umeå universitet i 4 år.

Just nu jobbar jag som miljöinspektör, eftersom jag har tagit filosofie magisterexamen i miljö- och häsloskydd ifjol.
Under tiden som jag var student, så var jag medlem i förening Studentnätverket. http://www.uh.se/php/medlemmar/027A.php 

Det var skönt och lärorikt att få träffa andra studenter som också har hörselnedsättning. Det är tufft att vara student och det är även mycket tuffare att komma in i arbetsmarknaden. Det går, men det gäller att ha framhållning och tålamod.

Leta efter en fastighet, innan man går ut i inspektion.Jag trivs med mitt arbete, men samtidigt finns det så många frågor och tankar om hur man kan hålla en bra balans och energi mellan yrket och hörselnedsättningen. Jag har tyvärr inte hitta några förebilder när det gäller att vara ung, hörselskadad och yrkesverksam. 

Ibland kan steget från studentlivet till arbetslivet vara stort. T.ex. om man ska ta upp sin hörselskadan i jobbansökan? Är det viktigt att arbetsgivare vet att jag har hörselskadad? Är det en fördel eller nackdel?

Skulle det inte vara coolt om Unga Hörselskadade ordnar en konferens för unga yrkesverksamma till år 2010? 
Precis som det finns studentkonferens och ungdomskonferens.

Ett nytt och spännande steg kan det bli.  
                                                                                      Eller?

Varma hälsningar från Johanna Björck,
En av aktiva medlemmar


Besök hos CI –teamet i Huddinge

Ibland kan man fundera över om det är värt att kliva upp strax före klockan fem på morgonen för att ta hyrbilen och sedan tillsammans med Janne Carlsson och Pernilla Hoflin från DHB köra de 20 milen från Örebro till Huddinge, men efter ett lyckat besök hos CI -temat var vi alla överens om att det verkligen var värt det.


UH har tillsammans med SDU (Sveriges dövas ungdomsförbund) och DHB (Riksförbundet för döva, hörselskadade och språkstörda barn) just nu ett projekt som gäller att vi skall besöka samtliga CI - team runt om i landet som utför operationer på barn, dvs. Huddinge, Uppsala, Lund, Linköping och Göteborg. I maj månad besökte vi Linköping, nu var det dags för Huddinge.


Fredagen den 5 december var jag (Heléne), Maria Öjmertz samt Janne Carlsson och Pernilla Hoflin från DHB och besökte CI -temat på Huddinge sjukhus. Vårt syfte med detta besök var att diskutera hur de jobbar inom teamen och framför allt lyfta fram tvåspråkigheten som annars lätt faller i glömska när det gäller rehabiliteringsprocessen för barn och ungdomar med cochlea implantat.


Innan besöket hade vi skickat en del frågor via mail till teamet så att de skulle kunna vara förberedda att svara på dem. Med på mötet från Huddinges sida fanns fyra olika personer som jobbar inom teamet. Två av dessa var läkare, en kurator samt en specialpedagog. Vi fick först en grundläggande information om hur de arbetar inom teamet, hur utredningen går till från remiss till operation, samt att vi även fick lite info om rehabiliteringen. Under mötet blev det många och långa intressanta diskussioner om teckenspråket kontra tal. Jag känner att teamet verkar ha en positiv syn på teckenspråket, även om de också betonar att alla föräldrar inte är "mogna" att lära sig teckenspråk på en gång, utan att detta kan vara något som måste växa fram med åren. En del föräldrar väljer att lära sig rent teckenspråk, andra TSS och några väljer att endast kommunicera via tal. Vi från UH samt DHB lyfte fram teckenspråkets vikt, och jag fick en känsla av att de tog till sig det. Vi informerade också att de gärna får kontakta oss igen om de har frågor eller funderingar, vi är ju också villiga att fungera lite som ett "bollplank" med dem.


Lycka när makthavare lyssnar!

Att Peter Hultqvist och Carin Runesson, båda från socialdemokraterna, lagt en motion till Riksdagen om barn med hörselskadas rätt till tvåspråkighet är mycket positivt. Det är modigt att erkänna den verklighet som en hörselskada innebär; begränsad hörsel. Lika modigt är det att se till möjligheterna och de lösningar som finns i och med tvåspråkighet.

Det är oerhört värdefullt att politker lyssnar på oss unga med hörselskada som har erfarenhet av möjligheterna som en tvåspråkighet i svenska och teckenspråk erbjuder. Eller vilka onödiga begränsningar och hinder vi möts av när vi inte behärskar teckenspråk och därmed saknar verktyg som skulle underlätta kommunikation och delaktighet när vår hörsel inte räcker.

Tvåspråkighet ger såväl frihet i kommunikation som delaktighet. Precis som motionärerna skriver är det viktigt att ha ett livslångt perspektiv på barnet med hörselskadan, och att använda den tid i livet som bäst är anpassad till språkutveckling - när barn är små.

Jag hoppas Riksdagen fattar kloka belsut som rustar barn och unga med hörselskada med verktyg inför kommunikationens alla utmaningar.

Det gör mig lycklig att vi får gehör för frågan om tvåspråkighet som vi drivit hårt det senaste året!

/Maria Midbøe, vice ordförande Unga Hörselskadade

Motion om hörselskadades rätt till tvåspråkighet!

Nu har Peter Hultqvist tillsammans med partikamraten Carin Runesson lagt en motion om barn med hörselskadas rätt till tvåspråkighet!

Läs den här

// Julia Willig
Ordförande UH

 Edit: Fixade till länken /Jacob


RSS 2.0